Socialdomstolen nr 4 i Santander har förklarat två fasta förare av Santander Municipal Urban Transport Service (SMTUS) som har haft ett tillfälligt anställningsavtal sedan 2007.
I en dom som nyligen meddelats, och som kan överklagas till den sociala avdelningen vid Cantabria Superior Court of Justice, uppskattar domstolens chef efterfrågan från de två arbetarna och erkänner bådas rätt att ha ett fast anställningsförhållande.
Som förklaras i resolutionen deltog båda arbetarna i uppropet om fyrtio permanenta lediga förartjänster i SMTUS-arbetsstyrkan, som Santanders kommunfullmäktige kallade 2006, genom fri konkurrens.
Båda klarade de tre övningarna i oppositionsfasen men fick ingen plats och klarade en utbildningsdel av jobbbanken utformad för att tillfälligt fylla lediga platser på grund av jubel, produktionsanpassningar, åtnjutande av licenser eller långtidssjukskrivning.
Som uttrycket hänvisade, ingick båda sommaren 2007 ett tillfälligt anställningsavtal i en ledig tjänst "för att tillfälligt täcka ett jobb under urvals- eller befordransprocessen, för dess definitiva täckning, och som skulle sträcka sig från det datumet fram till införlivandet av lediga platser till nästa opposition”. Dessa avtal är för närvarande i kraft.
De två arbetarnas positioner ingår i det offentliga jobberbjudandet 2018 och grunderna som kommer att styra urvalsprocessen där dessa tjänster för närvarande förbereds förbereds.
Blandade positioner
I sin stämningsansökan hävdar de två arbetarna att de täcker företagets permanenta behov, eftersom de har varit i samma position sedan 2007, och att de gick in på aktiemarknaden eftersom de hade klarat en selektiv process för permanenta tjänster, även om det fanns inte en enda.
SMTU försvarar för sin del kontraktens tillfälliga karaktär och betonar att det från 2010 till 2016 fanns en ersättningsgrad på noll, så att oppositioner inte kan göras under den perioden.
Chefen för socialdomstolen nr 4 ansåg dock att "efter nästan femton år av interimsavtalets löptid" har den löptid på tre år som Högsta domstolen bedömer att avtalen maximalt ska gälla "vidgat överskridits". av interimistiska, "utan att det finns någon extraordinär orsak som motiverar den varaktigheten, och det kan inte heller kräva som sådana budgetrestriktioner som stämningen hänger sig vid".
Närhelst de ska anses vara permanenta eller inte, med hänsyn till att Europeiska unionens domstol angav att omvandlingen av tidsbegränsade anställningsavtal till tidsbegränsade anställningsavtal inte åläggs staterna, ser domaren till den lösning som ges av Högsta domstolen i en ny dom, daterad november 2021.
Sålunda, om arbetstagaren har erhållit en inbjudan till fasta tjänster, har klarat dem men inte erhållit en anställning och sedan har tillträtt en anställning med ett tidsbegränsat kontrakt, "måste arbetstagarens tillstånd fastställas, för då skulle kraven vara uppfyllt principerna om jämlikhet, förtjänst och kapacitet, utan att det faktum att man inte har erhållit en position som hindrar uppfyllandet av dessa konstitutionella krav”, avslutade han.
