Högsta domstolen har förklarat att den ekonomiska mekanismen för den sociala bonusen som inrättades genom lagdekret 2016 strider mot Europeiska unionens lag för att diskriminera vissa företag inom elsektorn mot andra.
Den sociala bonusen är en förmån av social karaktär som syftar till att skydda vissa konsumenter (”utsatta konsumenter”) som består i att tillämpa en rabatt på priset på el som förbrukas i deras vanliga bostad. Högsta domstolens beslut bestämmer vilken finansieringsmekanism som är avsedd att täcka kostnaden för denna rabatt, annars påverkar det kontinuiteten i dess tillämpning. I andra länder i Europeiska unionen förutser de att denna kostnad ska finansieras från deras allmänna budgetar, men Spanien valde från början att ålägga vissa företag inom elsektorn denna skyldighet.
Det finns tidigare tillfällen då Högsta domstolen ansett att den finansieringsmekanism som inrättats genom spansk lagstiftning stred mot EU-rätten. Det finansiella systemet meddelade att det nu reglerades av kungligt lagdekret 7/2016, av den 23 december, som ålade sin kostnad på "moderbolagen till de företagsgrupper som bedriver verksamhet att marknadsföra el eller av företagen själva att de gör det om de inte ingår i någon företagsgrupp”, vilket innebar att 94 % av finansieringskostnaderna tilldelas marknadsbolagen. Detta finansieringssystem har, liksom de två tidigare, återigen ansetts strida mot EU-lagstiftningen genom de domar i Högsta domstolen som just har offentliggjorts.
Europeiska domstolen
Domarna är baserade på EU-domstolens rättspraxis, särskilt vad som angavs i dess nyligen gjorda dom den 14 oktober 2021 (mål C-683/19) där det hävdas att allmännyttiga skyldigheter, som t.ex. den vi har att göra med, måste påtvingas "allmänt" på elbolagen och inte på vissa specifika bolag. I detta sammanhang kan utformningssystemet för företag som ansvarar för allmännyttiga tjänster inte på förhand utesluta företag som är verksamma inom elsektorn. Därför måste varje eventuell skillnad i behandling vara objektivt motiverad”. EU-domstolen tillägger att om en medlemsstat väljer att ålägga skyldigheten att endast finansiera vissa företag inom sektorn "... är det upp till domstolen... att kontrollera om det fanns en skillnad mellan företagen som måste bära vikten av nämnda börda och de som är undantagna från den är objektivt motiverad.
Högsta domstolen analyserar de skäl som använts av den nationella lagstiftaren för att försöka genomföra sin order om elföretagens verksamhet, exklusive företag som är verksamma inom elsektorn (producenter, transportörer, distributörer) och kommer till slutsatsen att den systemdesignade finansieringen strider mot till artikel 3 i direktiv 2/2009/EG eftersom det saknar en objektiv motivering och är diskriminerande för de företag som tar på sig kostnaden, till vilka de kommer att ersätta de kostnader som betalats med tillämpning av det inställda systemet.
Högsta domstolens dom påverkar inte tillämpningen av rabatten för den sociala bonusen vid fakturering av vissa utsatta konsumenter, utan förklarar den etablerade finansieringsmekanismen otillämplig.
