Han är en del av den så kallade nya Madrid-figurationen, tillsammans med nummer som Guillermo Pérez Villalta, Luis Gordillo, Alfonso Albacete, Carlos Alcolea..., varav majoriteten inte är födda i huvudstaden. Manolo Quejido (Sevilla, 1946) tillbringade 14 år i Madrid. ”Jag var bland kollegor, kollegor, och det räckte. Det var en glad och väldigt intressant etapp”, kommenterade han. Har historien varit rättvis mot den gruppen artister? För de spanska målarna på 70-talet har blivit något bortglömda. "De där sakerna händer", säger han uppgivet. Han har mer än 5 decennier av arbete bakom sig, halvvägs mellan pop och expressionism.
"Utan att konsumera", av Manolo Quejido (Andalusiskt centrum för samtida konst, Sevilla) Ernesto Agudo
Reina Sofia-museet tillägnar honom en retrospektiv fram till den 16 maj 2023, "Avstånd utan mått". Den samlar hundra år av målningar som spänner över hela hans karriär. Från rigoröst svart, från topp till tå, kontrasterar konstnären mot de mångfärgade målningarna som hänger i palatset. Inte alla. Bland dem, en från 2014, har knappt färg. Det har titeln "Slut", men ordet verkar omvänt. Det finns en inskription längst ner på duken: "Genom att måla sätta stopp för det, har målningen ett oändligt slut." ”Det är en särskilt minnesvärd utställning för mig, för med den avslutar den hela mitt arbetes kretslopp. De är böter. Gardinen faller. Allt är på väg att börja igen." Och han berättar om en intim bekännelse: ”I tio år har jag varken velat eller kunnat visa mitt verk för någon. För mig är det oförklarligt. Mitt nästa arbete är ofattbart. För första gången målar jag utan att ha någon aning om vad jag gör”.
En ung man, före 'The painting', 2002 (Privat samling) Ernesto Agudo
Det är förvånande att så är fallet efter en så lång och produktiv karriär. Är det på grund av otrygghet? "Oavsett om det är. Osäkerhet, alltid. Du äger ingenting. Processen att måla är på något sätt ett självmord. Att måla dödar målaren, gör honom till en av alla. Detsamma gäller för att skriva. Det här är en annan målare, som en heteronym, hans namn är Nadir [punkten på den himmelska sfären diametralt mittemot zenit]. En del av en målning jag gjorde: 'Aperitif på Eden bar'. Jag är redan Nadir och det är mina funderingar”. Hans ord har något apokalyptiskt, det är som om han skulle ta farväl av sin karriär. Och Manolo Quejido: "På något sätt säger jag hejdå till honom, gör mig nästan glad."
"Utan ord", av Manolo Quejido, 1977 (Museum of Contemporary Art of Madrid) Ernesto Agudo
Det har varit svårt att välja ut hundra verk, eftersom Manolo Quejido är en outtröttlig målare och har producerat en hel del arbete, som enligt curatorn är "som ett fält av meloner". "Hans arbete är mycket seriöst, med stor konsekvens," råder Manuel Borja-Villel, chef för Reina Sofia. Han är klar och rigorös. Det finns inte en, utan många Manolo Quejido. Hans idéer och tvångstankar återspeglas i utställningen, där serier och grupper av storformatsverk hänger. Velázquez ("den spanska konstens mest konceptuella målare", enligt Borja-Villel) är närvarande under hela sin karriär. Han förekommer i målningar som 'Partida de damas' och reflekterar över honom i 'VerazQes', från 'La fragua de Vulcano', 'Las hilanderas' och 'Las meninas'. Velázquez Cubed: Målningar på Velázquez på Palacio de Velázquez, i en utställning curerad av Beatriz Velázquez. Det enda som saknas är att de imorgon delar ut Velázquez-priset. Men han är inte bara intresserad av den sevillianska maestroen. I '30 glödlampor' hyllar han konstens historia: Piero della Francesca, Ingres, Goya, Cézanne, Picasso, Matisse, Warhol, Bacon...
Från 80-talets strålande målningar till motståndet mot 90-talets konsumtionssamhälle: produktetiketter, snabbköpserbjudanden, tidningspapper... I sitt monumentala verk 'Unconsumed' (1997-1999) frammanar han överkonsumtion. Hans är en målning som talar om måleri, men utan självupptagenhet. Det sätter målaren, målningen och målningens handling på samma plan. Han närmade sig själva målarakten och undersökte nyktert målningens plastiska möjligheter. Det finns en målning tavla och en målad tavla. Han är intresserad av relationerna mellan tanke och måleri. Även matematik (Möbius), filosofi (Nietzsche, Heidegger, Lacan, Bataille), poesi... Ingenting är honom främmande. Hans nyfikenhet är oändlig.
